competition.
Tävla med Brandos och TLC och vinn 40 par skor!! Här!
komplex.
jag sitter ensam i ett rum och försöker bilda drömmar. det är faktiskt ganska annorlunda inser jag. att vara hemma alltså. idag är det två veckor sedan jag kom hem och tre månader i sydostasien känns som en avlägsen dröm. har jag varit där och gjort allt det jag minns? ja, tydligen.
och nu sitter jag här ensam i ett rum och försöker bilda nya drömmar alltså. förmanbehöver sådana.
än så länge vet jag detta: att jag ska springa midnattsloppet i augusti, att jag skulle tycka om att resa till södra europa i sommar, typ rom eller sicilien, eller kanske ithaka. jag har också sökt in till chalmers i höst och att bo i göteborg i några år känns som en fin dröm/plan/whtv. men riktiga drömmar då? öh, jag vet inte. tar reklampaus nu, återkommer med riktiga drömmar.
6 dagar kvar.
vemod vemod vemod vemod vemod.
nuss.puss.
idag kanner jag mig nog allt lite levande. sitter i ho chi minh city i vietnam och har idag krypt i tranga tunnlar och akt bakpa en moppe mitt i den har galna trafiken. just nu var det nog bara det. puss.
uppdatering.
ja. nu ar jag i siem reap. det ar lika varmt har som i thailand men fattigare. barn springer runt och tigger overallt, maffiga tempel reser sig ur djungeln och marken ar rod av lera. har far man bara ga pa utmarkta stigar och omraden, strovar man ut sjalv i skogen eller pa landsbygden sa kan man trampa pa en landmina. och det vill man inte.
if loneliness was art.
hej vanner och fiender.
jag tror att de flesta av er som laser ar ganska bekanta med det faktum att jag inte befinner mig i lilla trygga mellanmjolkssverige just nu utan istallet nagonstans i sydostasien. jag tror ocksa att det kan vara sa att ni inte vet riktigt exakt vart jag befinner mig sa det ska jag tala om! just nu sitter jag pa ett litet internetstalle i phuket town pa phuket i thailand. jag har varit ute pa resande fot i mer an en och en halv manad nu och jag tror jag vagar pasta att jag har blivit ganska van vid att ha mitt hem i en ryggsack som jag bar runt pa. nar man reser runt sa har sa har man en himla massa tid att gora ingenting forresten. fundera. lasa bocker (ar inne pa min nionde nu). prata. sova. tanka. ja, sant dar kravlost.
nu kara vanner och fiender tanker jag dela med mig av en liten bildkavalkad och slutligen tala om att jag om cirka fyra timmar hoppar pa nattbussen till bangkok, byter buss dar for att ta mig till siam reap i kambodja. fint.
jag tror att de flesta av er som laser ar ganska bekanta med det faktum att jag inte befinner mig i lilla trygga mellanmjolkssverige just nu utan istallet nagonstans i sydostasien. jag tror ocksa att det kan vara sa att ni inte vet riktigt exakt vart jag befinner mig sa det ska jag tala om! just nu sitter jag pa ett litet internetstalle i phuket town pa phuket i thailand. jag har varit ute pa resande fot i mer an en och en halv manad nu och jag tror jag vagar pasta att jag har blivit ganska van vid att ha mitt hem i en ryggsack som jag bar runt pa. nar man reser runt sa har sa har man en himla massa tid att gora ingenting forresten. fundera. lasa bocker (ar inne pa min nionde nu). prata. sova. tanka. ja, sant dar kravlost.
nu kara vanner och fiender tanker jag dela med mig av en liten bildkavalkad och slutligen tala om att jag om cirka fyra timmar hoppar pa nattbussen till bangkok, byter buss dar for att ta mig till siam reap i kambodja. fint.
he loved her body but never saw her mind.
img src: the selby
Återigen är jag på resande fot. Gårdarna i landskapet som omger Göteborg seglar förbi på andra sidan bussens fönster och här inne är det varmt och högljutt. Göteborgare är ganska skräniga ibland faktiskt. Men trevliga.
Som man ju bör har jag börjat året med att linda in mig i en vadderad bubbla (läs Tina och Gustavs lägenhet) där merparten av befolkningen (läs Tina och Gustav och jag) ägnar sig åt samma sysselsättning. Sömn, mat, filmtittande och allmännt gottande i lathet. Den enda som hade lite annat för sig var Charles. Han promenerade runt i lägenheten och satt i fönstret och tittade på fåglar. Men så är han ju en katt också. Och så vitt jag vet så beställde inte han för många öl runt tolvslaget på en festbåt i centrala Göteborg. Så jag antar att det blir så då.
Hursom. Fin avslutning på året (som sagt - båt + göteborg + fina vänner = helfint) och fin början ( sova länge + scrambled eggs + pizza + fina vänner = ännu mer helfint) i den där vadderade "kombortfrånalltannatlite" bubblan. Men nu åker jag hem. Hem till Örebro. Då ska jag sova i min egen säng i tre korta nätter och sen börjar Äventyret.
årskrönika.
januari.
Januari var månaden då jag drömde. För ute var det konstant skitkallt så allt man kunde göra var att drömma om den där resan till solen i maj, om studenten som väntade och så fokusera på de åtaganden man hade. Som att göra sitt asballa företag till det allra bästa. I januari ägde Iheartsecondhand.
februari.
Februari var en lång väntan. Kylan verkade inte vilja ge med sig. Det var för kallt för att göra så mycket vettigt. Jag höll mig borta från nattliga alkoholfyllda äventyr så mycket jag kunde, med undantag för en rivig klassfest! Istället höll jag mig hemma med massor av musik, promenader i snedtaket med fötterna, fina filmer o.s.v. Trots detta lyckades jag bli riktigt dundersjuk och fick en intensivsläng av febern.
mars.
I mars dödade skolan mig litegrann. Så vi bestämde oss för att fly det kalla Sverige ett litet tag. Vi var trötta på snö och språkvetenskapliga analyser i svenska. Så så fort vårt söta UF företag roffat åt sig priser en masse på den regionala UF mässan så hoppade vi in i en bil och åkte mot Arlanda. Och därefter tog vi Berlin! Och så fyllde jag 19 också.
april.
Under april lyckades jag inte fota så himla mycket. Så det här är en bild ifrån april 2009. Men våren dök upp till slut och allting kändes som sockerdricka. Bubblande sockerdricka där allt gick fortfortfort. För nu var det en månad av intensivt jobb i skolan och förberedelser av alla de slag för den sista tiden i skolan. April riktigt försvann i ett nafs!
maj.
Om april gick fort så är det ingenting jämfört med maj. Jag minns faktiskt inte maj som månad. Men enligt säkra källor (bildbevis bl.a.) så reste jag till Marmaris i Turkiet med mina fina vänner. Sen kom jag hem, var lite brunare än tidigare och i princip klar med allt vad skolarbete hette så nu festade jag resten av månaden. Bal, spelningar och bara allmänn pepp.
juni.
Ja, juni var månaden av månader. Det viktigaste som hände var utan tvekan att jag tog studenten. En strålande dag av eufori, upprymdhet, fint väder, god mat och allt man ville ha. Jag skulle inte vilja ändra någonting alls på den dagen. Alls. Sen var livet mest fint. Jag jobbade lite och levde loppan. Sommaren hade ju kommit för att stanna ett tag.
juli.
Ja, här någonstans bytte jag format på mina bilder i bloggen. Allt blev större. Men framförallt började jag ju min karriär som säljare på Sector Alarm. Där träffade jag så himla bra folk och trivdes på en gång.
augusti.
Nu var livet på topp. Jag invigde som vanligt augusti månad i de småländska skogarna under Emmabodafestivalen där jag spenderade helt fantastiska dagar. Sen lyssnade jag på all den musik jag ville höra, såg alla de filmer jag ville se och jobbet tvingade iväg mig på resor till andra städer. Jag hatälskade att bo ensam i ett hotellrum några dagar och grubbla över min egen existens lite.
september.
I september tog jag visst inte heller så mycket kort så den här bilden är egentligen ifrån oktober. Men september var en grym månad. På flera sätt. Jag hade jobbat 28 dagar i sträck i mitten på september och kände mig rätt mör. Men jag var så himla bra i september. Jag utförde saker som jag aldrig hade trott att jag skulle lyckas med.
oktober.
Mycket tid på hotellrum och sånt där igen. Och därmed grubbleri. Men framförallt så smed jag hemliga planer i oktober.
november.
Dåligt med bilder i november med så jag lånar en istället som så fint representerar hela november. För det var två viktiga saker som hände i november. Min och Annas resa till Malaysia blev officiell, vi hade biljetter, vaccinerat oss och rubbet. Och så blev jag helt kär i Glee. Och just det, det blev så himla kallt igen.
december.
En spreullans nytagen bild. December och år 2010 avslutas nämligen i Göteborg dit jag är påväg nu, i ett finfint SJ tåg. Annars har hela december varit en kamp mot kylan (det är lätt att klara igenom den när man tänker att det är 35 grader i Kuala Lumpur och jag snart är där) och en upptrappning mot jul, nyår och resa. Och nu är året slut. Helfint. Jag gick från att vara en studerande skolungdom med hemlängtan till framtiden till en ärligt arbetande karriärskvinna (haha!) som precis ska ge sig ut i världen. Flott!
god jul.
Put some records on while I pour.
Äsch, jag har ju inget vettigt att skriva nuförtiden när jag ändå bara går med huvudet bland molnen. Så vi kör lite mer Glee, juligt och fint denna gång.
i think my cat read my diary.
För er som inte förälskat er i Glee än så är det nog dags nu.
sådär.
Nu är det nog dags för mig att tala om något storslaget. Något som jag har hållt lite på, förmodligen av rädsla för att säga för mycket innan något varit riktigt säkert. Men nu är det som det är. Allt är klart. Biljetterna bokade, kropparna vaccinerade, visumansökningarna skickade och den 5:e januari sätter jag och Anna oss på ett plan till Kuala Lumpur, Malaysia. Sen tänker vi inte komma hem på tre månader. Vi tänker båda två fylla 20 år någon helt annan stans än hemma och vi tänker äta saker vi aldrig ätit tidigare, besöka platser som är olika de vi tidigare upplevt och vi tänker fylla fickorna, väskorna och sinnena med nya intryck och erfarenheter. Jag vill uppleva, reagera och få perspektiv - reflektera. Prova på att se vad 3 månader i en, för mig, oerhört främmande världsdel kan ha för inverkan på mig. Jag har så många gånger tidigare sagt att "nu börjar livet" och egentligen kanske jag skulle ha väntat med att säga så tills ett tillfälle likt detta. Fast nej, nu säger jag istället "nu pågår livet". För så här himla flott är minsann livet. Hela tiden det pågår.
han bredvid är så stolt att ha henne bredvid sig.
Lördag och jag har aldrig kontemplerat så mycket som under de senaste 24 timmarna. Några slutsatser tvivlar jag på att jag lyckats dra. Men jag inser att jag vill så mycket. Fortfarande. Bra, jag var nästan rädd att alla mina känslor och ambitioner och flyktiga dagdrömmar tagit vägen någon annanstans. Så är det inte. Jag vill fortfarande tatuera mig, dra tandställningen ur käften och färga håret rött, resa till smutsiga städer och fota, citera litterära måsten och pierca en conch.
Och jag tror att jag håller på att bli dyslektisk. Dags för en utmaning i språk. Fick idag sms om att de äntligen fått in "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Murakami som jag reserverade för säkert ett halvår sen. Gött.
the book of love is long and boring.
jag älskar när jag hittar bortglömda rader och bilder på datorn som jag själv faktiskt ligger bakom.
Älskling, hur gör jag när det känns som hela världen står i brand utan mig? Varför förtär inte världen mig? Jag vill också dras med och vara en naturkraft. Ett Oasis-child, born so wild.
